Sorglig dag, Rasse åkte hem till Sverige... Vi tröstar oss med att vi kommer att ses snart igen. Miles är verkligen förtjust i honom, skrattar och busar med honom, tror verkligen att han kommer tycka att det är tomt utan morbror. Jag med! Det har varit så skönt att ha hjälp med gossen, oftast är det bara en kort tilltittning som behövs när jag äter, går på toa eller gör något annat. Vi funderade länge på att skaffa maid eller en nanny, men efter att vi kom hit kände vi att det inte riktigt var vår grej. Jag står fast vid det och det är inga problem att klara M själv, MEN det är enklare för de som bor nära familj. Vi har ingen vi kan lämna M till, inte ens 2 timmar, nu är vi inte intresserade av det än heller, men ändå, den tiden kommer säkert. Jag tackar gud för att han är ett så enkelt och fantastiskt barn, det är en fröjd att få vara hans förälder. Det är klart att han har sina stunder, men det har vi ju faktiskt alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar