Jag har kommit dit jag är på egen hand. Det var ingen i min närmsta släkt som pluggat innan jag gjorde det, jag hade inga akademiska förebilder, men jag hade och har ett driv. Jag vill förbättra vårt samhälle, jag vil bidra till att skapa ett hållbart och inkluderande samhälle. Jag bryr mig inte om hur folk bor, vad de gör och hur mycket pengar de har, men jag är intresserad av folks åsikter, värderingar och syn på andra människor. Jag är trött på att prata om renoveringar, soffor och inredning. Jag har turen att ha en man som är lika intresserad av politik som mig och som värderar resor och upplevelser lika högt som mig. Men trots detta kan jag känna mig ensam om att vilja utmana mig själv, att vilja påverka och engagera. Jag längtar ofta tillbaka till en internationell, intellektuellt utmanande miljö, jag vill absolut inte flytta tillbaka till Bkk men det måste bli en flytt, kanske inte fysiskt utan mer flytt av fokus på fel människor och saker. Jag vill in i IMER-bubblan där normen är att ha rätt att vara den en är utan att bli dömd, där second hand-kläder är självklart, där personer och upplevelser är viktigare än materialistiska saker och där politiska frågor diskuteras på ett inkluderande och accepterande sätt. Those were the days!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar